För egen del dammade jag av Silverpilen som stått i malpåse sedan i somras, sånär som att den fick gå som nödbil till farsans älgjakt för några helger sedan när hans Santa Fé lagt av. Inte så mycket till stilpoäng på den bilen kanske men med avgassystemet i trasor och sommardäck hade jag några timmars meck innan avfärd. Trodde jag.
Mina planer att komma iväg tidigt gick om intet så ett telefonsamtal till Martin gav ett "pit-stop" i Enånger. In med vinterdäcken i bilen och medan jag körde plockade han loss ett begagnat ljuddämparpaket från en annan bil. På drygt en och en halv timme fixade vi båda problemen, tack Martin! Någonstans mitt i natten kom jag fram till stugan till slut. Det blev till och med ett litet "heders"-omnämnande tack vare strapatserna...
Full pott tog dock Olle när han anlände i sin patinerade Hudsonlimpa på lördagsförmiddan, en bil som man kan beundra länge, länge...
Pacemaker var modellnamnet, ett av alla fantasifulla namn som amerikanska bilar begåvades med. Olle har monterat en aluminiumtrimtopp på sidsexan, även den har ett uppfordrande namn:
"Super Power Dome" - det du!
En tur med skärgårdsbåt till Rödlöga med packad lunchkorg blev helgens båtanknutna inslag förutom vägfärjorna till och från stugan då. Silverpilen traskade hela vägen hem också, men nog dånade det mer och mer undertill igen ju längre resan led?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar